Min resa till varför jag började med dips
Nu handlar det inte om dip som i dippsås; det sparar jag till helgen. Men min dipsträning är något jag har prioriterat i många år. Jag började tävla i Athletic Fitness 2006 när jag var 18 år gammal och tränade inför min första tävling i två år innan jag anmälde mig. Jag anmälde mig till SM i Athletic Fitness i Karlstad 2006.
Jag hade inte så bra koll på posering eller hur jag skulle tävlingsdeffa för att komma ner i låg fettprocent. Man lyssnade på många olika tävlande och alla hade sitt sätt att göra det på.
Jag tänkte så här: Athletic Fitness går ut på att tävla i Chins, Dips, Hinderbana eller Rodd och Fysikrond. Fysikronden var värd 50% av poängen, så man var tvungen att vara deffad och visa en bra fysik på scenen. Chins, Dips och Hinderbanan vägde 50% av poängen.
Så jag tänkte att jag satsade allt på att vinna Chins, Dips och Hinderbanan. Om jag vann dem skulle jag få bra poäng och kanske ta mig till finalen. Fysiken var ju inte så dålig, men jag behövde kanske placera mig topp 15 för att ändå komma till final.
Jag minns inte exakt, men jag tror att jag kom 5:a eller 6:a i Chins, 2:a eller 3:e i Dips och 2:a i Hinderbana. Jag tror att jag kom 7:a i fysikronden. Med dessa poäng kom jag totalt 4:a på SM, vilket jag var sjukt nöjd över!
Min första tävling i Fitness spelade ingen roll; jag var bland de yngsta på scenen. Jag var 1 poäng från 3:e platsen. Jag kom ihåg att jag räknade på placeringarna, och om jag hade fått 1 chins mindre bortdömt skulle jag ha kommit 3:a. Jag fick blodad tand och tänkte att jag skulle satsa allt på Decembercupen samma år, som ägde rum 5-6 månader senare.
Efter några veckor fick jag frågan om jag ville ställa upp i Nordiska Mästerskapen (NM), eftersom personen som kom 3:a hade hoppat av och inte ville tävla. Jag fick ta hans plats. De tre bästa från varje nordiskt land möts! Självklart tackade jag ja!
NM ägde rum 3 månader senare, och jag förbättrade mig mycket i alla grenar. Om jag minns rätt kom jag 3:a i chins, vann dips och kom 2:a i hinderbanan. Fysiken var lite bättre. Totalt sett kom jag 2:a på NM 2006.
Bild från SM 2009
Jag kände att detta var min grej, och jag ville fortsätta tävla och utvecklas. Decembercupen var 3 månader senare, och det var en nybörjartävling. Jag skrev och frågade om jag kunde få tävla i den trots att jag hade kommit 2:a på NM, eftersom kravet var att man inte fick ha stått på pallen på ett SM. Det hade jag inte gjort, så jag fick tillstånd att tävla och vann Decembercupen 2006.
Bild från NM 2006
Därefter fortsatte jag min resa, och här är mina meriter sedan dess:
4:a SM Athletic Fitness 2006, Karlstad
3:a SM Athletic Fitness 2007, Karlstad
1:a SM Athletic Fitness 2008, Karlstad
1:a Fitness4fun 2009, Lysekil
2:a SM Athletic Fitness 2009, Säffle
1:a Dips-SM 2010, Göteborg
1:a Fitness Five (Delkval) 2010, Västerås
1:a Fitness4fun 2010, Lysekil
1:a SM Athletic Fitness 2010, Säffle
1:a Oslo Grand Prix 2011, Oslo
1:a SM Athletic Fitness 2011, Karlstad
1:a Vm Demo Athletic Fitness 2011, Estland
6:a Arnold Classic Europe 2012, Madrid
1:a Loaded Cup Athletic Fitness 2012, Danmark
2:a EM Atletic Fitness 2012, Kroatien
1:a Oslo Grand Prix Athletic Fitness 2012, Oslo
Målet nu är att slå mitt rekord på 69 reps
Och det ska jag göra i år på Dips SM 2023
Bild från Dips SM 2010
Men hur blev jag så bra i Dips
Mitt personbästa med vikt är:
- 2 reps på 110 kg
- 4 reps på 100 kg
På tävling gjorde jag som mest 69 reps.
Jag hittade mitt eget sätt att träna. När jag tränade inför alla mina Athletic Fitness (AF) tävlingar fokuserade jag inte på bodybuilding; jag tränade som en idrottare för att bli så stark som möjligt inom varje gren. Jag gjorde allt för att bli så bra som möjligt inom dessa specifika områden.
För chins och dips studerade jag rörelsereglerna och identifierade vilka muskler som främst behövde tränas. Jag lade upp träningen för att maximera både uthållighet och explosivitet.
För hinderbanan inkluderade min träning mycket intervallträning, backintervaller i Hammarbybacken, hinderbanan vid Karlberg slott och olika byggda hinderbanor runt omkring.
Bild från Hammarbybackens intervaller med viktväst
Så här tränade (tränar) jag för att bli bättre i dips
Men specifikt för dips hade jag två träningsupplägg. På de dagar då jag tränade bröst och triceps fokuserade jag på tunga dips med vikter. Jag periodiserade viktbelastningen och körde allt från 1 RM till 14 reps med vikter. Den andra dagen var min Chins och Dips-dag. Jag körde 7 set maxreps för chins och sedan 7 set maxreps för dips. Varför just 7? Jag testade olika antal set och fann att 7 set var lagom för min kropp och muskelutveckling.
Jag började varje vecka med att maximera och skrev ner resultaten. Det kunde se ut så här:
Vecka 1
- Set 1: 36
- Set 2: 32
- Set 3: 27
- Set 4: 24
- Set 5: 20
- Set 6: 18
- Set 7: 17
Sedan ökade jag varje vecka, med målet att öka med 2 reps varje vecka inför tävlingen. Jag körde hårt inför tävlingsperioden på 2-3 månader och under perioder utan tävling underhöll jag genom att köra maxreps utan att öka varje vecka.
Vecka 1
- Set 1: 36
- Set 2: 32
- Set 3: 27
- Set 4: 24
- Set 5: 20
- Set 6: 18
- Set 7: 17
Vecka 2
- Set 1: 38
- Set 2: 34
- Set 3: 29
- Set 4: 26
- Set 5: 22
- Set 6: 20
- Set 7: 19
Och så fortsatte jag vecka efter vecka inför tävlingen, alltid med målet att slå mitt tidigare rekord. Jag tänkte att om jag förbättrades för varje tävling skulle jag till slut bli den bästa. Enkelt!
Men för att börja med dips behöver man bygga upp lite grundstyrka. Här är en video som jag delade på min Instagram där jag förklarar hur man börjar med dips och ger tekniktips för gradvis ökning.
[Lär dig göra dips från grunden]
Tänk på att bygga upp en grund successivt. Kanske börja inte med att öka med två reps varje vecka. Bygg upp en bra grundstyrka så att dina leder, senor och muskler vänjer sig vid belastningen och volymträningen. Se till att ha bra rörlighet och inkludera övningar för rotatorkuffen för att bättre stabilisera axlarna och minska skaderisken.
