Jag får ofta höra att jag tränar hårt och det tur att jag inte har skadat mig. För annars skulle jag inte kunna träna så hårt som jag gör. Men lite vet dom om hur mycket jag är skadad. Jag har inte (lite) ont och jag kan träna hårt för att jag tränar smart och bra. Sen att jag alltid vill pressa mig hårdare och längre, bli starkare så kommer skaderisken alltid att finnas där.
Det är ju skillnaden mellan motion och träning. Folk blandar ihop det. Att motionera är för att hjärtat ska jobba och du ska må bra av det. Att träna gör du för att konstant bli bättre, pressa dig hårdare. lyfta tyngre eller springa snabbare.
Sen så är folk sjukt putti nutti, så fort något händer så går jorden under. Och det är så synd om dom. Klaga på!
Jag brukar säga, ”- Sluta klaga, det är ändå ingen som bryr sig” Du gör allt för dig själv, inte för någon annan.
Det är ändå fler som vill se dig misslyckas än att lyckas!
Dom vill ju hellre se dig misslyckas… Jantelagen! Tro inte att du är bättre än mig, vi ska vara lika!
Idioti kallar jag det där med jantelagen!
Jag har flera ggr fått höra att jag inte har nå sympati. Jag brukar säga, sluta gnäll och kör på.
99% av tillfällen då man har ont eller tycker synd om sig själv är bara gnäll. 1% är skador som man bör vara försiktig med och kolla upp.
Det är inga vetenskapliga siffror jag slänger ut, det är vad jag själv upplever när folk gnäller. Sen är jag kurd och jag gillar att överdriva lite =)
Det finns alltid andra som har det värre!
Det brukar jag säga när folk gnäller om att dom har ont i lillfingret, eller ett litet sår i handen.
”-Jag har ont i höger armbåge, jag kan inte träna” Jahaa, så resten av kroppen har du också lagt på vila för att du har ont i armbågen?
Du har ju dina ben kvar och en arm till.
Jag kommer tillbaka till det där senare
Men mina skador som jag minns:
- Bruten höger handled
- Bruten höger fot
- Hopparknä, båda
- löparknä, båda
- Uttöjd kordband höger
- Brutna revben, (8st)
- Inpingment, båda axlarna
- Diskbråck, L4-L5
- Buktande disk L3-L4
- Diskbråck, C5-C6
- Reptur halva bicepssenan, höger (OP)
- Stukande fötter, båda (ca 15-20ggr) Ligamenten är av på bägge
- Bristning, höger ljumske 3 år sen (känner av den fortfarande)
- Benhinneinflamation, hade det i 3 år, varje gång jag skulle springa
- Brutna tår (2 st)
- Stukade fingrar (3st)
- Spricka i bröstbenet
- Knäckt käkbenet, så det ilat i huvudet varje gång jag tugga mat i 2 mån
Finns säkert mer men jag kommer inte på det just nu. Men när jag ser alla dessa skador tänker jag YOLO, haha!
Livet är för kort för att man ska gå runt och vara försiktig. Sen tänker ni säkert, hur kan jag ens leva eller träna efter alla dessa skador. Jag har liksom aldrig slutat träna även när jag haft skador. För mig har det blivit ofrivillig rehabperiod. Då jag fått köra lite lättare vikter eller fått träna det som går att träna.
Tex, diskbråck är ju inte det lättaste att träna med, men för mig var det att aktivera bålstyrkan och hitta stabilitet och övningar som funkar för min rygg. Jag gick i 7 år utan att köra knäböj med stången på ryggen, för den vinkeln funkade inte för mig. Jag körde antingen Ryck knäböj, eller Overhead squat som det heter på engelska, knäböj fram funkade också. Jag körde heller ingen marklyft, utan det blev raka marklyft, goodmornings och ryggres.
Så det går att komma runt det om man vill. Tänk att jag bröt handleden när jag var 8 år gammal. Jag stukade tårna och fötterna under hela min uppväxt. Jag bröt foten när jag var ute och joggade, jag var 15!
Dom som hade kunskap om skador var läkare, men jag gick inte till läkare då. Jag läste själv om skador när jag var 15 för att ta hand om skadan själv. För vad ska jag slösa min tid på att stå i kö för att få smärtstillande, när man kan linda om det själv och det läkte. Jag läste om rehab och skador för att ta hand om min egen kropp på bästa sätt.
Nu som tur är finns det massvis med personliga tränare, kiropraktorer, naprapater och duktiga läkare! Det är lättare nu att få hjälp!
Men folk är fortfarande för lata! jag har ont, jag ska inte träna!
NEJ, du har ont, vad ska du göra åt det för att det ska bli bra? Tänk så istället
Det finns alltid dom som har det värre. Tänk folk som verkligen skadar sig. Då menar jag, förlamade, folk som blir av med ben och armar, folk som har sjukdomar och inte kan träna. Vi är så otacksamma ibland!
När halva min bicepssena gick av, hörde det så tydligt. Som en bit kött som rivs av. Eller snarare ett salladsblad som man mosar, ni vet det knastrande ljudet. Jag kom i ytterläge med armen och kände hur det drogs av. Först tänkte jag, fan nu gick hela bicepsen. För det är ingen kul!
Kände efter med fingrarna och så känner jag att den satt kvar. Men så kände jag på andra bicepssenan och den var mycket tjockare. Så det var bara att åka in på akuten, göra tester och konstatera att halva var av.
”- Nej, vi ska inte sy ihop den”
Fick jag först höra av läkaren
Då sa jag…
”- Syr ni inte ihop den nu, så kommer jag att fortsätta träna och går den av sen så måste ni ändå fixa det då”
Så ja, jag fick en tid 4 veckor senare. Tiden som gick innan OP så läkte senan rätt bra. Jag kunde röra armen och bära saker men inte belasta i träning. Så jag tränade vänsterarmen först 4 veckor till OP, sedan tog det 1-2 veckor tills jag fick börja rehabträna. Varje vecka skulle jag öka med 1kg i bicepscurl, statisk och rotationer. Nu är det snart 2 år sen.
Det konstigaste var att jag nästan blev lite lättad när jag skadade mig. Kände att, jag ändå inte kan göra något åt saken, det är som det är. Nu får jag en rehabperiod, lite lättare träning och så får jag återhämta mig lite. Motionera helt enkelt =)
Ett av de värre skadorna jag haft är diskbråck i nacken och spricka i bröstbenet.
Tänk att alla revben fäster i bröstbenet, och rör du på ryggraden så har du rörelse i hela bröstkorgen. Jag kunde på riktigt inte röra mig i 3 dagar innan det blev lite bättre. Ändå komiskt när jag tänker tillbaka.
Diskbråck i nacken fick jag två veckor innan en AF tävling. Jag skulle maxa i bänkpress, pressade ner huvudet i bänken så hårt, de ba small!! Lät som ett pistolskott i huvudet. Sjukaste är att jag trodde det var en grov nackspärr. Så jag tog hand om det som en nackspärr. Förutom att hela höger armen domnade bort! Men det var ju en GROV nackspärr haha, så voltaren på det, rehab, och försöka röra mig så snart jag bara kunde. Jag genomförde tävlingen och jag vann =) Efter tävlingen så slutade jag med voltaren. Då kom smärtan, har nog aldrig haft så ont nånstans. Jag kunde inte ens lyfta huvudet. Jag fick rulla ur sängen. Det var lättare att bära mitt stora huvud bakåt (med ansiktet neråt) när att lyfta huvudet rakt upp. Nått med halsmuskulaturen. Jag fick aldrig in för att kolla nacken, vad ska dom ge mig. Mer smärtstillande? nej tack!
Så, i dagsläget så får jag varannan vecka en skön ryggskott pga mitt diskbråck. Och det är för att jag lyfter tungt, för att jag vill bli starkare och bygga mer muskler. Och lite då och då känner jag av axlarna. Just nu vänster axel är knasig. Vänster knä är inte helt 100 heller.
Men det är bra att ha ont brukar jag tänka!
För går jag runt och har lite små ont hela tiden så är det okej, jag tänker inte så mycket på det, jag är lite mer försiktig när jag tränar och tar hand om kroppen lite extra med rehabövningar.
Det är när jag inte har ont nånstans som jag blir orolig, för när jag väl får ont kommer jag bara känna av den smärtan hela tiden. Och om man går runt och inte har ont, ja då kör man inte så mycket rehab för att stärka kroppen. Man tror att man är odödlig!
Så lite smärta om dagen är bra för själen…
Nä, vill ni veta mer om mina skador kan ni fråga =)
