Varför ger man upp…

Det där med motivation är svårt. Att hålla motivationen uppe och fortsätta träna och äta bra mat, det är jobbigt. Speciellt nu när det börjar bli lite bättre väder. Alla uteserveringar öppnar, man sitter där, alla tar ett glas bubbel och ska mingla. Hur nice som helst eller hur!

Men jag tycker det är upp till var och en att bestämma vad man vill göra och vad man har för mål ska styra det. Största anledningen jag får höra och jag ser varför folk inte klarar av att fortsätta hålla en strikt diet är pga vänner och bekanta runt om.
Folk som säger, “- Men ta ett glas då, det förstör inte så mycket”
Eller, “- Du måste njuta lite av livet”

Det är så lätt att falla tillbaka på dåliga vanor. Vi har alla ett beroende i oss, Jag har ett sjukt sockerberoende. Jag älskar sött, finns inget bättre för mig. Men jag älskar mat också, smält ost. Jag dör för det!
Men jag har ju ett mål också, jag ska komma i bra form och jag vill göra det under 3 månader.

Under dessa tre månader så är det allt eller inget för mig. Det är så man håller sig strikt till ett kostprogram. Sedan har jag delmål, när jag nått ett delmål, tex gått ner från 105kg till 98kg så får jag ta en Cheat Meal, en fri måltid men vad jag än vill äta, förrätt, varmrätt och dessert. Det är en planerad måltid som jag får ta när jag nått ett mål. DET ÄR OKEJ!
Sedan kör jag vidare till nästa delmål osv..

Men att sköta kosten super strikt och sedan sitter man hemma och är jätte sugen på något, man får cravings. Om man inte gjort en sån hård diet så är det svårt att förstår hur en riktigt jobbig cravings känns. Man skulle kunna döda nån för att äta något. Oftast börjar hjärnspöken där, man börjar prata med sig själv om att det är okej att äta lite, du förtjänar det, bara lite! Om jag äter lite nu så kanske jag kan gå en extra pw och förbränna det imorgon. DET ÄR INTE OKEJ!

FÖR, har du en gång tillåtit dig själv att fuska utan att ha ett mål att klara av, så kommer man alltid att tillåta sig själv att fuska. Det ligger i våra gener, vi är svaga människor. Faller vi en gång så faller vi flera ggr. Jag tycker inte att man lär sig av sina misstag, man lär sig av sina framgångar!

Men om vi går tillbaka till att äta strikt och att man verkligen vill nå sitt mål. Då vill man ju ha stöttning av vänner och familj.
Men det vanligaste jag får höra av mina kunder är att ingen på en arbetsplats, kollegor, vänner eller familjer stöttar en.
Det börjar så här, Steg 1:
“- Varför äter du så lite mat”
“- Det där är ju inte gott”
“- Va torrt det ser ut, ska du inte ha lite sås på det där”
“- Det är bättre att ha en balans, och njuta lite av livet”
“- Vilket tråkigt liv du har”

Oftast kommer dessa kommentarer från folk som själva inte orkar ta tag i sin kost, eller i sitt liv. Dom orkar inte göra något åt sin övervikt eller ohälsosamma liv. Jag tycker, om man har närmare 30% i kroppsfett så ska man vara väldigt försiktig med vad man äter, även om du trivs med din vikt så får man akta sig för hjärt- och kärlsjukdommar. Det handlar inte alltid om utseende utan hälsa också!
Sen om man nu ligger nånstans mellan 25-30% och trivs bra och låter folk som vill gå på diet göra sin grej, håller sin käft och bara njuter av livet. Fine! Kör på, så länge du är glad och nöjd!
Men om du ska börja hacka på folk som verkligen försöker göra en förändring så ska du fan vara försiktig med vad du säger. Peppa istället!

Tyvärr så vill många att man ska misslyckas, jantelagen!
“- Tror du att du är bättre än mig!”
Mitt svar är ja! alla som tar och gör en förändring, vad det nu än är, är bättre än någon som bara står och gnäller.

Steg 2:
Om mina klienter gör som jag säger, så garanterar jag resultat. Efter 1-2 månader så brukar man se väldigt bra resultat. Så vad händer då,
Dessa människor som gång på gång kommit med kommentarer om varför dom äter som dom äter, njut av livet osv. Dessa personer ser att dom får resultat. Då kommer vad jag kallar steg 2, intresset!
“- Du, förresten vad är det du äter för att få den resultaten”
“- Hur mycket av allt äter du”
“- Vem har hjälpt dig med kosten”
“- Kan inte jag få se ditt kostprogram”

Det är steg 2, dom börjar ångra allt som har sagt och försöker istället haka på för att dom ser att det gått så bra.

Steg 3:
Om dessa personer verkligen vill göra en förändring så kontaktar dom en PT eller nutritionist och vill också göra förändringen. Det är ett stort steg! Men för att sedan verkligen göra det också, så måste man vilja göra en förändring.

Nu så sätter jag inte alla mina klienter på super hårda dieter. Dom som kommer med ett mål, på en viss tid, och vill nå resultatet får det tufft. Sedan har jag klienter som kommer och vill ha långsiktiga mål, hitta en balans. Dom får lite annorlunda upplägg.

Så om du bestämmer dig för att göra en förändring, var bestämd med ditt mål. Se till att du tar dig tid att göra det. Och lyssna inte på vad folk runt om dig har att säga om din kost. Låt dom se resultatet istället!

Det finns så mycket att skriva om det här, men ibland blir jag bara så irriterad när ens vänner och familj inte ens stöttar en.

Jag börjar bli hungrig nu så jag ska väl hem och äta min torra kyckling med potatis klyftor. Och jag njuter av det =)

Dagsformen, börjar bli okej. Har ingen våg hemma så har inte vägt mig på två veckor. Men nånstans 96-97kg