Rocketman igår, gick in utan förväntningar. Men premiären började med att vi fick coola Rocketman glasögon och en liten show där ett gäng gick upp och sjönk. Det var fint!
Men helt utan förväntningar så såg jag fram emot att se skådespelaren Taron Egerton. Han sjöng alla låtar själv och vilken fantastisk röst och skådespeleri. Under filmen så skrattade man, man blev ledsen, man fick tårar, man skrattade mer, man blev arg. Jag är ju en sån som verkligen lever mig in i filmer. På både gott och ont!
Jag är ju 84a, så jag har ju växt upp med Elton Johns musik, inget jag lyssnat på men man känner igen alla låtar som spelades. Utan att man fattat handlingen av musiken så har det varit bra musik. Men nu när man får se filmen så förstår man så mycket mer av musiken. Man fattade att han var lite stökig, men varför och hur det gick för sig hade jag ingen aning om.
Allt var ju inte exakt vad han hade gått igenom. Dom beskriver filmen ”Rocketman is an epic musical fantasy about the incredible human story of Elton John’s breakthrough years”
Så vad kan ni förvänta er, det är en musical, i två timmar går dom igenom hans liv, vad han gått igenom och hur folk behandlade honom. Musiken gör att filmen blir lättare att titta på, så mycket känslor i texterna.
Men ett budskap som jag tycker är så sjukt bra är
– ”Always be yourself – Never ordinary”
Han stack ju ut, helt klart!
Men till det jag skrev lite längre upp, att jag lever in mig i filmer så mycket. Jag är ju verkligen i filmerna, även efter filmer så kan jag gå runt och tänka på saker som hände i filmen. Det gör ju också att jag drömmer lätt om det jag sett på dagarna. Jag sjöng inget i min dröm, för det är inte vackert men jag hade på mig sjukt konstiga kläder och jag umgicks med Elton John haha =)
Men nu blir det träning. Rygg och Biceps
